HELGEN SOM GÅTT...

Tänkte visa lite fler bilder från helgen som gått...Igår kom årets första snö och la sig som ett puder på marken. Barnen rusade ut och lekte...

Fabian försöker samla till en snöboll...

Astrid och Elin har fått ihop en riktigt stor snöboll...

Igår hann vi även med att baka lussebullar..ingen lucia utan lussebullar...

Voilá, så här fina blev dem!

Ja, sen var det då det där med dagens besök i kyrkan...kommer ihåg att jag skrev ett blogginlägg förra gången vi var där när Astrid sjöng med barnkören. Då var jag glatt överraskad eftersom kyrkan tycks ha moderniserats de senaste åren. Man spelade ju teater och bjöd in till församlingshemmet där det skulle vara "Psalmtoppen" efter gudstjänsten!

Idag var det ännu en glad överraskning...förutom luciatåg så var det också dop och gudstjänst...en liten del inom mej sa suck...men sucken vändes till belåtenhet! Prästen var helt kanon, efter luciatåget så bjöd han fram alla barnen till honom längst fram i kyrkan. En dag som denna var det massor av barn i kyrkan. Sen satt prästen där på golvet med alla barnen omkring sig och pratade med dem. Hans budskap om att man ska vara glad för det man har och tänka på dem som har det sämre gick fram trots att han faktiskt verkligen skojsade till det! Det blev en hel del fniss i församlingen.

Sen var det här med kantorn! När jag var liten så var kantorn en "osynlig" person som höll till på andra våningen och spelade till alla psalmerna utan att egentligen synas. Även där har det blivit förändring. Dagens kantor vill jag lova gjorde sig synlig på mer än ett sätt. En gång så ropade han ner till prästen "oj, nu glömde vi psalmen..." varpå han tjoade att "vi sjunger psalm 791 verserna 1,2 och 5...".

I slutet av gudstjänsten så skulle barnkören avsluta med en sång som skulle akompanjeras av kantorn. Då började han gå loss på koorgeln, han spelade snabbt och HÖGT (tänk er Robert Wells x 10 i tempo) och man riktigt kunde känna hur lycklig han var över att få släppa loss...Om församlingen reagerade??? OM...jo då, de flesta vände sig om och kikade upp mot andra våningen för jag var nog inte ensam  om att reagera! Men, åter igen...på ett positivt sätt! Tiden då prästen predikade på ett språk som man inte förstod och musiken var torftig är ett minne blott!!!