I eftermiddags ringde grannen och frågade om barnen kunde vara här medan han åkte och tränade.
Att tillägga var att tjejerna redan var här men killarna var inne hos honom.
Visst sa jag, bara de är lugna för jag planerar att ta ett bad...
Minuterna gick och killarna kom aldrig. Jag observerade att grannens bil var borta och tänkte att killarna nog stannat kvar och spelat wii eller nått. Jag hade poppat popcorn och satt på en film så jag skickade över tjejerna att hämta killarna.
Tjejerna kom tillbaka och sa att larmet var på och killarna var inte hemma.
Om jag fick panik??? Det är bara förnamnet...
Jag började fundera på vilka alternativen kunde vara...
Hade barnen följt med grannen till träningen, där är nämligen ett barnrum med personal.
Hade barnen gått ut i mörkret och lekt...
Hade de gått hem till en kompis...
Ju längre tiden gick desto mer panik fick jag...
Till slut ringde vi till en kompis för att höra om de var där men icke...
Sen ringde jag grannens fru för att höra om hon visste nått? Hon gick i taket och sa att hon genast skulle ringa gymmet och kolla...
Tiden gick och jag fick inget svar så då ringde jag David som visade sig vara i närheten av gymmet. Han dirigerades dit för att kolla om killarna var där...
45 minuter efter att jag upptäckt att killarna var borta ringde det på dörren.
Det var mörkt ute och när jag öppnade stod lille Erik där och sa "Vill ni köpa grislotter?"
Åh vilken lättnad, Fabian gömde sig runt hörnet! Eriks pappa (...grannen med andra ord) hade sagt att de kunde gå och sälja lotter...han hade dock glömt att informera mej...
Grannen fick en uppläxning och jag fick en flaska rödvin... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar