...i bloggvärlden!!!
Jag nämnde för några månader sedan att jag börjat läsa Sabinas kamp. Som hon skrev på bloggen så var hon "En 34-årig träningsgalen kvinna" som levde ett helt vanligt liv tills november 2006 då hon drabbades av malignt melanom, hudcancer. Man har fått följa hennes kamp på bloggen och det har varit en blogg som verkligen berör.
Jag blev väldigt ledsen när jag var inne på bloggen idag och såg att hennes kamp är över och att Sabina somnade in omgiven av sina nära och kära!
Jag får tankar om vad som verkligen är viktigt i livet och att vi måste leva mer här och nu och ta vara på dagen. Uppskatta det ni har och jaga inte lycka, var lycklig istället!
Sköt om er!!!
5 kommentarer:
NÄEJ, skojar du! Jag måste gå in och läsa, och jag kommer att stortjuta.
Jag får åxå verkligen tankar om vad som är viktigt i livet!
Alltså man ska vara rädda om varandra!!!!
Kram på dig
Jag igen...
nu har jag varit inne och läst....oerhört sorgligt. Man får sig verkligen en tankesställare och det är verkligen bra. Har grinat som bara den!
Läste under att du är mycket trött, jag har blivit piggare, om det har med spikmattan att göra vet jag inte, men jag hoppas det. Har åxå tränat ett tag nu så det kan ju bero på det med. Jag har legat väldigt mycket nu på min spikmatta. Varje dag!
Har du varit till läkaren och kollat prover? Gör det!!!! Jag var så oerhört trött för ett tag sedan så jag gick iväg och tog prover, jag hade järnbrist! Det kan ju vara något man saknar i kroppen!
Så gör det!!
Kram igen!
;)
Zinkbaljan, jag grät floder...fruktansvärt sorgligt när så unga människor går bort...
Vad det gäller tröttheten så lider även jag av järnbrist så jag knaprar järn sedan ett halvår... Träningen håller jag på med men jag är trött ändå...Spikmattan är mitt stora hopp nu... NU ska jag bädda ner mej för kvällen! natti natti
Hej! Jag började läsa Sabinas blogg efter att jag läst om henne här på din sida. Så oerhört fort det kan gå! Så hemskt! Så fruktansvärt att lämna små barn bakom sig. Man blir verkligen rädd - det kan ju hända vem som helst.
Jag är också så himla trött hela tiden. Det känns aldrig som jag vaknar pigg. Men med mer ljus ute kanske det blir bättre.
Ha det bra!
Ulrika
Ulrika...ja det tycks inte finnas någon rättvisa här i världen! Vilken ångest att behöva lämna sina barn och man så tidigt i livet... Usch...
Jasså du är också trött...förstår inte varför, börjar känna mej som en gammal gumma...Ha det bra! Åsa
Skicka en kommentar