fredag 5 december 2008

Ett stort TACK till...

..Ambulans-Andreas, Ambulans-Anders och Drottning Silvias Barnsjukhus

Nu undrar ni väl vad jag gör i bloggen när jag egentligen skulle vara på utbildning nere i Budskär!

Kom ganska så sent i säng igår kväll...hade lite saker att fixa. Vaknar vid halv tre av att Fabian irrar runt med en skällande hosta och när jag kommer upp är han på väg ner för trappan...

Fabian är en kille som har falsk krupp sedan många år, öronbarn och förkylningsastma...vi är med andra ord ganska härdade.

I natt var det dock ett sådant kraftigt anfall så det inte gick över med kortisontabletter, inhalation och hostdämpande. Fabian var panikslagen och sa hela tiden "Jag får inte luft, jag får inte luft..." När det inte blev bättre som det brukar så ringde jag ambulansen, vår Barnläkare har sagt att vi ska göra det när inte medicinen fungerar. Detta var dock premiär och det var en stressad mamma som ringde 112.

En stund senare kom två trevliga ambulanskillar, Andreas och Anders som hörde att Fabian behövde in till sjukhus för att få mer hjälp. Det som är lite roligt mitt i allt elände är att jag och barnen brukar kolla på "Sjukhuset" på TV3 och där är "Ambulans-Janne" med, barnens favorit. Trots sin jobbiga andning så såg jag att Fabian fick stora ögon när han fick slå sig ner i ambulansen och själv fick andas i mask.


Jag fick slå mig ner på ett extra säte och prata med de trevliga ambulansmännen ( :D )
Andreas ringde till Barnsjukhuset och berättade att vi var i antågande så när vi var framme så mötte en sjuksköterska upp och vi blev invisade på ett rum. Ganska så snart kom en trevlig läkare och lyssnade på Fabian och konstaterade att det lät som vid ett typiskt falskt krupp anfall. Fabian fick inhalera Adrenalin, det räckte inte med två gånger som man brukar utan han fick andas fyra gånger... Jag kan berätta att Adrenalin har en uppiggande effekt så fast Fabian var väldigt trött så var han helt speedad...själv så kände jag mej helt slut!

Vid halv sju kom David och Astrid och hämtade oss, skulle hem och försöka sova men icke...även jag kände mej för uppe i varv fast jag egentligen är sååå trött!

Med risk för att bli långrandig...vilket jag förmodligen redan är...så är summan av kardemumman att jag och Fabian är hemma idag. Nu ska jag ta GP och lägga mej i sängen och läsa den i lugn och ro.
När barn åker ambulans får de en liten nalle...en något blek Fabian med sin älskade Nalle...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken natt!! Men va skönt att allt gick bra för fabian=)

ÅSA sa...

Ja du Emma...det sjuka är att jag är så jäkla trött efter knappt tre timmars sömn men ändå inte kan sova...Snart kommer mina föräldrar och då vill jag ju vara pigg... Hur mår du idag???

Caroline sa...

Hejsan! Vilken natt, allt ar bra nu hoppas jag? Forstar att det maste ha varit jobbigt...inte bara for sonen utan alla.
Drick lite chamomill te o lagg dig framfor tvn....brukar alltid fa en sovande effekt for mig!

Anonym sa...

Skönt att det löste sig på sjukan.

Det där med att inte vara trött, det är nog alla stresshormoners göra. Det händer mig lite titt som tätt, men efter ett tag så kraschar man. Tur att det är helg. Kram.