Fredagen den 13:e...

...skulle man kunna tro det var igår!!!

Igår bestämde vi oss för att gå upp tidigt och åka skidor ett par timmar innan det bar av söderut... Strålande sol från en klarblå himmel, lite folk i backen...vilken dag...det kunde ha blivit...

Efter några åk ville barnen åka i funparken i de stora hoppen. Jag åkte dock i pisten vid sidan av...När Astrid kom ner grät hon, då hade hon tappat balansen och trillat illa med stavarna och ådragit sig en stukad tumme på vänster hand.

Vi åkte lite till och vid lunch packade vi in oss i bilen. Alla var nöjda med veckan som gått, förutom Astrids stukade tumme då förstås.

Vi åkte ett par mil och bestämde oss för att stanna och tanka och köpa glass till barnen. När vi gick ur bilen hörde jag plötsligt ett illvrål, Astrid skrek helt hysteriskt. Jag sprang runt bilen och där stod hon med andra tummen i vädret och det sprutade blod. Då hade hon stängt bildörren och haft tummen mellan...Spräckt mitt i tumleden, Astrid skrek, David var vit i ansiktet av allt blod...

Yrkesskadad, eller bara smart... så har jag ofta förband med mig, framför allt när vi är iväg på semester. Fick fram förband och suturtejp, insåg ganska så snart att det inte var så lätt att sitta på marken och fixa detta så vi fick hjälp inne i affären.

Vi fick låna en liten stol på lagret där Astrid fick slå sig ner medan jag drog ihop såret och försökte stoppa blödningen. Ska det sys så har man ju åtta timmar på sig från det att man ådragit sig en sårskada. Dessutom finns ju risk för fraktur vid klämskador. Eftersom det var långt till närmaste läkarstation kändes det bäst att ta sig ner till Göteborg även om det var 50 mil kvar.

Hu anne mej, in i bilen igen, Astrid med tummen i högläge, jag och David lite chockade av dramatiken.

Ungefär åtta mil senare tyckte David att bilen lät konstigt, han undrade om det berodde på väglaget! Vi stannade mitt ute på landet där vi lyckades hamna på någons uppfart. Går ur bilen, känner en bränd lukt av gummi och vad har vi råkat ut för då??? PUNKTERING!!!

Mitt i allt elände så blir vi dock glatt överaskade över att det finns vänliga människor. Vi hann inte stå så länge vid vägkanten innan han som bodde i huset kom och undrade vad som hade hänt... Mikael som han hette var en helt fantastisk person!!! Han lånade ut sin pick up med stora strålkastarlampor på till David (måste medge att David såg ganska så malplacerad ut i den bilen, hi hi...) och guidade honom till närmaste mack. Under tiden fick jag och barnen låna toaletten, första dörren till vänster...

David kom strax tillbaka med sådant där spray som man kan laga däcket tillfälligt med, det visade sig dock att hela däcket hade spruckit på insidan så den lösningen fungerade inte...

Reservdäcket vi hade fick man bara köra 80km/h med och dessutom endast en kort sträcka, tror inte att 45 mil räknas som en kort sträcka...

Sen stack Mikael och David iväg till Mikaels kompis som tydligen hade gamla däck liggandes. Mikael sa då till mig att jag kunde få låna hans andra bil och åka och köpa glass med barnen så länge. Fantastiskt vá?!? Jag kände dock att med den oturen vi haft var det säkrast att stanna vid väggrenen...

De hittade ett gammal slitet sommardäck som de sedan åkte med till Mikalels andra kompis som hade en liten däckfirma. Han hjälpte till med att kränga på det gamla däcket på vår fälg. Drygt 1½ timme senare kunde vi tacka Mikael och bege oss vidare på vår hemresa...

Jag blir så glad när människor är så vänliga. Däckkillen ville inte ha betalt men fick ett par hundra av David i alla fall. När vi frågade Mikael hur vi kunde gottgöra honom så sa han att det var ett nöje att hjälpa oss. Självklart vill man ge något men vi hade inte så mycket att erbjuda just där...sen kom jag dock på att vi hade en flaska gin som inte gått åt i Sälen så den gav jag honom. Han ville inte ta emot den men jag sa att vi absolut ville ge något ... Sen fick vi adressen också så jag kan skicka ett litet kort till honom och berätta att resten av resan gick bra!!!

Just det ja, barnen fick en glass av Mikael också innan vi åkte...förstår ni...Mitt i värsta oturen så hade vi turen att stöta på världens snällaste och hjälpsammaste medmänniska!!!!




8½ timmar efter att vi påbörjade vår hemresa rullade vi in på uppfarten här hemma. Jag kan ju berätta att resan till Sälen tog 5½ timme...


Idag jobbar David och jag håller på och tvättar och tvättar och TVÄTTAR!!! Astrids tummar är ömma och inpackade. Får nog ta och åka till doktorn imorgon för att se så att allt är helt...


Ha en skön Annandag Påsk och njut av det goa vädret!!!