Stackars lille David, han har gått och blivit sjuk! Feber, förkyld och ont i kroppen, stackars liten. Trots detta så skulle han till jobbet, hade inte tid att vara hemma...karlar! Hur som helst, jag försökte nå honom per telefon under förmiddagen både i hemmet och på mobilen men inget svar.
Tillsist ringde jag till jobbet och inte heller där hade man hört från honom, de bad mig ringa till hans andra mack (ja, David har två mackar...) Nix, ingen kontakt med honom där heller. Nu blev jag väldigt nervös, detta är inte likt honom. Jag kom på den geniala idén att ringa till dagis och kolla hur han var när han lämnade Fabian.
Nu blev jag ännu oroligare för fröken sa att Astrid hade lämnat in Fabian (låter nått va, lämnat in, precis som om man hänger in nått i garderoben...) eftersom David hade kännt sig så dålig. Herre jisses vad nervös jag blev, fröken blev också orolig och sa att de skulle genast köra hem till oss och kolla om bilen stod på uppfarten.
Strax därefter ringer jag hem för femtielfte gången och då svarar en sömndrucken David som är helt oförstående till varför fröknarna har kommit hem till honom :)
Min fråga är, hur 17 kan man sova så tungt att man inte hör telefonen som ringer i ett???
Hur som helst, nu är allt frid och fröjd igen! :)
3 kommentarer:
Hihi! Ja, alla har vi ju blivit ytsatta för dina utryckningar! ;)
Utsatta alltså! :)
Förstår inte vad du menar med det?!? :)
Skicka en kommentar